Dåligt samvete...



Andreas är hos sina föräldrar, han ska sova där i natt. Är ganska skönt att få vara lite själv men jag saknar honom.. =( Även om det är jobbigt när han är hemma eftersom han har så ont så är det skönt att ha honom hemma. Men det är inte kul att se när han har så ont. Det påverkar för mycket..
Jag lägger mycket energi på Andreas, vilket jag vill göra. Vill inget hellre än att han ska må bra o jag gör allt jag kan men egentligen finns inget jag kan göra. Det är det som gör så himla ont.. men man fortsätter ändå att försöka få honom att må bättre. Jag är helt slut men man slutar inte kämpa.. det gör man inte..
Kan låta ego men det är svårt att ha det så här.. Jag saknar så mycket.. jag önskar att allt var som vanligt..
Vem ska ta hand om mig?! Klart att mina föräldrar, o mina vänner bryr sig o tar hand om mig så mycket de kan. Men jag saknar allting som ett förhållande innebär, för just nu finns inget kvar.. Förutom min enorma kärlek till Andreas o hans kärlek till mig..
Men resten; samtal, att hitta på saker, kramar, pussar, att få hålla om när man ska sova o allting annat som ska finnas i ett förhållande.. Det är ju de små sakerna som betyder så mycket..
Jag förstår mycket väl att det inte är lätt för Andreas, när man mår dåligt är det inte lätt. Därför känns det fel att tänka så...

Imorn ska Andreas på behandling på sjukhuset i Norrköping. Hans pappa ska följa med.
Jag ska.. först sova länge, sen ha en lugn förmiddag o kl 13 ska jag åka o hämta mina spinningskor som jag borde ha hämtat för länge sen. Så ser det ut för tillfället men vi får väl se.

Nu ska jag fortsätta kolla på filmen på kanal 5. Får väl se om jag kan hålla mig vaken.

________________________________________________________________________________________________

" Min lillebror vaknade imorse av att en fiskmås stod på hans fönsterbräda
o pickade i en apelsin som låg innanför fönstret "

// Lisa


Kommentarer
Postat av: robin

Förstår dig gumman.. Det måste ta på dig som fan.

Det kan inte vara lätt för dig. Och ser upp till dig som fan som orkar kämpa lika mycket som du gör. Det är så otroligt starkt av dig. Men jag antar att när man inte har något annat val så blir man så stark som du blir. Kan jag ringa dig ikväll? Kram Robin

2010-04-24 @ 10:35:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0