Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här...

Mycket tankar och funderingar blev det igår...
En vän går hem med ett ex - vad hände och varför har saker utanhållits?

Kan man få trygghet från alla killar? - Alltså den sorts trygghet av att veta att man har någon där oavsett vad...
Är det farligt när det i ett förhållande har skapats en vardag? Eller är det så att det är vardagen som skapar tryggheten man behöver? 

Varför är det alltid när känslorna kommer fram som det uppstår problem? Att vara vänner kan gå hur bra som helst, man pratar och har kul, men så fort känslor kommer på tal förstörs mycket som man sen måste bygga upp igen. När man vet detta; vad är det så som gör att man om och om igen återkommer till dessa känslor.. Är vi rädda att förlora det vi har? Är det så att vi behöver bekräftelse? Är det så att vi behöver en bekräftelse som vi inte kan få någon annanstans ifrån?



Jag vill inte vara duktig längre....
Vill kunna göra saker utan att tänka, tänka på vad som kan hända och vad andra ska tycka, bara kunna leva, leva ett liv som jag aldrig levt!! Men vad är det som krävs för att detta ska hända? Vad måste offras och är jag villig att offra detta?


Har kommit hem från gymmet.. kanske egentligen inte borde ha tränat, gick skit och jag mår inte alls bra. Det händer för mycket i mitt liv för tillfället.. Kanske ändå bra att komma ut lite, träffa folk och slippa allt annat! Dock kunde inte ens träningen tränga bort alla tankarna och illamåendet idag! Då är det fan illa!! (Det brukar alltid fungera)
Andreas jobbar natt.. vilket inte gör saken bättre!

Lars Winnerbäck - För dig


_____________________________________________________________________

" Du är gåtan som jag aldrig löste klart "

// Lisa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0