.

Dagen har jag spenderat framför datorn skrivandes på artikeln.. vet inte riktigt om det blir bra men framåt har jag i alla fall kommit. 11 500 tecken av minst 16 000 är skrivna. Känns skönt att ha kommit igång, imorn blir det en sväng till bibban för att hämta fler böcker.
Innan det möte med chefen.. och ett varv på stan.
Förhoppningsvis kommer jag att åka till gymmet också. Vill träna men funderar över om det verkligen är bra att träna när jag känner mig som jag gör. En ny utredning hos läkaren kommer att göras inom kort, förhoppningsvis. Kanske blir resultatet annorlunda denna gången?


Förövrigt har jag funderat över de där människorna som ställer upp i sanningens ögonblick. Vilka är dessa människor egentligen? Är de som alla andra? Om man vet att man har saker att dölja och om man blir helt knäckt över när det kommer fram, varför då ställa upp? Tror de att de ska kunna tackla situationen bättre än de i verkligheten gör? Är det så att de vill att sanningen ska komma fram? Är det så att de så gärna vill ha en massa pengar att de struntar i vad som kommer fram? Kanske tror de att det ska vara lättare än vad det sen visar sig vara...
I alla fall, jag undrar vilka dessa mäniskor är.. mår de riktigt bra? Många av dem har efter programmet förlorat så mycket och jag undrar om de tycker att det var värt det? Om de nu fick några pengar.. Om de inte fick några pengar kan jag inte tänka mig att någon tycker att det var värt att ställa upp.. Eller?
Varför utsätta sig för sånt som dessa människor gör, inför svenska folket, inför sin familjer och sina vänner...


Nu är det strax dags att laga mat.. ska bara vänta in Andreas som förhoppningsvis strax kommer hem från jobbet.

__________________________________________________________________

" Kommer vi alltid hitta en väg ut "

// Lisa