.

Träffade Linda igår.. att ha henne här, att kunna träffa henne när som är något jag verkligen saknar.. snart åker hon tillbaka till Visby igen och det känns inte alls bra. Efter en överdrivet lång lunch med massor av skratt och skitsnack blev det ett varv på stan och sen hem till mig. Önskar jag kunde vrida tillbaka tiden.


Det är en känsla jag aldrig har känt förut.. En form av rädsla och nervositet som helt plötsligt bara finns där. Helt plötsligt, utan förvarning. Det hugger till i bröstet och hela världen stannar.
Kroppen reagerar utan att jag hinner tänka.. En slags försvarsmekanism som kanske finns för att rädda mig. Rädda mig från situationer jag för tillfället inte vill hamna i.. men trots detta, trots att kroppen försöker försvara mig går det inte alltid att hindra vissa saker från att ske..  vad beror detta på? Är det ödet?
När vi är minst förberedda och minst anar det, händer det.

Med min bibel "Håkan Hellström - texter om ett popfenomen, och musik i öronen (gärna Håkan) sittandes vid bassängkanten när de tränar för fullt.. då är jag i min egen lilla värld.. märker inte vad som händer runt omkring, hör inte, ser inte.. Har inget behov av det.. vill inte, behöver inte... Det var precis vad jag gjorde igår.. det var helt underbart!

Fem i sju var det dags att jobba.. kände mig förvirrad och benen gjorde fan som de ville.. Dessutom hade många av simmarna lämnat både hörslen och motivationen hemma, vilket inte gjorde saken bättre. Kändes inte som att de fick ut något att träningen, inget glöd och ingen energi fanns.
På vuxensimmet blev det många skratt.. nya saker skulle testas och många misslyckandes blev det. En av dem skulle försöka sig på att simma ryggsim för första gången och lyckades sparka till två stycken. Armar och ben var överallt och tillslut gick det ganska bra.
Vuxencawlet blev ett träningspass för mig också.. och som tur var hade gnällkärrinngen stannat hemma. Vi simmade med fenor, vilket var väldigt uppskattat. vändningar övades och många hade mängder med vatten i näsan när de gick därifrån.

Idag ska jag till gymmet och träna, springa på löpbandet och med musik i öronen stänga in mig i mina egen värld. Efter det ska jag till skolan en snabbsväng och träffa en lärare som också ska vara med och prata på konferensen för kommunen. ajaj.. det börjar bli dags snart!!

______________________________________________

" Det är värre än en senil tant.. det är som ett hem för dementa " (Jobbarkompisen om simmarna)

// Lisa