.

Är det så att det bara är de som fastnar i sina egna tankar som inte gillar ensamheten? För är vi inte själva då kan vi alltid vända oss till den vi är med, då fastnar vi inte i de tankar som vi egentligen inte vill tänka.
Men jag undrar.. vad är det med ensamheten som skrämmer? Är det bara tankarna som kommer eller är det nånting mer?
Det är svårt att förändra vissa människor.. jag tror att de själva måste komma på att de kanske måste förändra och själva komma på orsaken till detta.. Vi som står utanför kan tjata men det är först när man hör personen själv säga som man verkligen vet att en förändring förhoppningsvis är på väg.. Kanske fick jag en chock när orden kom, något som jag vetat i massor med år kom plötsligt från personen själv. Jag hoppas verkligen att det leder till något positivt.

Idag höll jag på att kollapsa helt.. efter jobbet tänkte jag och jobbarkompisen simma.. men hmm.. mådde så jävla dåligt.. trots detta var jag så bestämd på att simma så jag hoppade i i alla fall. Efter 400 meter ville inte kroppen mer.. jag kände hur det svartnade framför ögonen och bestämde mig, trots att jag egentligen hade minst 600 meter kvar att simma,för att gå upp. Väl inne i vårt lilla hus på jobbet var jag alldeles skakis och frös som en kotte. Jag la mig ner på bänken och kände hur det återigen svartnade framför ögonen.. De som jobbade som badvakter hämtade vatten och dextrosol till mig. Känner mig fortfarande vimsig och har inte alls mycket krafter. Ligger i soffan och dricker energidryck för att få nån energi i mig då jag inte alls känner för att äta.. Jag undrar.. va fan hände? Jobbarkompisarna tror att det är vätskebrist.. men jag undrar hur detta är möjligt när jag igår under arbetspasset som badvakt drack 6 liter vatten. Kanske drack jag för mycket vatten utan att äta och fick därför dålig saltnivå i kroppen.. det trodde en bekant.. Redan i morse när jag vaknade kände jag mig konstig. Tog bilen till jobbet och tur var väl det.. hade aldrig klarat av att cykla hem.


__________________________________________________



" Jag kan inte slappna av "



// Lisa