.

När en av mina grupper var iställd på grund av tävling igår passade jag på att simma... kanske skulle jag inte ha gjort det! Kände av min gamla axel- och armskada och idag känns det ju inte mindre kan jag ju säga... men kunde jag ge upp? Nej då... hur skulle jag kunna gjort det när det var så kul? Det var bara att fortsätta simma! Funderar på att simma snart igen..
Efter 40 minuters simning var det dags att ha nästa grupp.. de var bara tre stycken.. och kul hade vi kan jag lova.. jag och hon jag jobbar med började med ett himla tjat om att de inte fick sitta på linan (svårt eftersom de inte förstår svenska så bra) Sen var det simning och övande på att simma frisim och bröstsim med huvudet ovanför vatten som gällde och efter ett antal misslyckade voltvändningar gav vi upp... Vi bestämde att de får öva på detta någon annan gång!! Istället blev det hopp från hopptornet och simmande ner till botten. Mitt i allt detta var det en som tyckte att jag skulle gifta mig med honom.. men nae.. kanske inte!! Jag förklarade att jag (om jag gifter mig) kommer göra det med min pojkvän.. men han som friade tyckte då att jag kunde gifta mig med två stycken vilket jag inte alls tyckte var någon bra idé..!
När språksvårigheter begränsar den språkliga kommunikationen är det väldigt besvärligt att få fram vad man vill ha sagt och en hel den missförstånd har uppstått denna termin men kul har det varit!
Nästa söndag är det sista gången och jag kommer verkligen att sakna de i gruppen. Det har verkligen varit skitkul!


Ikväll ska jag tydligen vara med på ett föräldramöte och informera om simskolan som jag och en till ska ha i sommar. Vi skulle varit med både två men hon jag ska jobba med är sjuk så jag ska stå där framme själv.. vi får väl se hur de går. Tänkte ta med mig någon som får vara stöd.. som bara får stå där framme! Men det går säkert bra.. lite nervöst är det eftersom jag inte känner nån av dem jag ska träffa, vet inte ens vem läraren är. Det blir intressant detta!


Nu är biljetter till Winnerbäck bokade.. och sommarens planer börjar falla på plats. Nu är det bara resan till Gotland som är kvar att bestämma datum till..!
och vårruset ska jag tydligen springa, för första gången i mitt liv. Jag kan ju inte påstå att jag ser fram emot det men.. aa springa är det värsta jag vet...! En utmaning blir det i alla fall och tur är väl att jag inte ska springa själv!

__________________________________________________________



" jag har bamseont "


// Lisa