Who am I?

Igår var det bowling som gällde och hmm.. gick inget vidare faktiskt! Men trevligt var det.. hihi..

Idag blir det till gymmet och träna en sväng.. ska bli skönt att komma igång (igen). Nu är det stenhård träning fram till sommaren som gäller.. har ett mål och hoppas på att kunna uppnå det till sommaren. Wish me luck!

I veckan..
Måndag: Jobba??, träna
Tisdag: Skola 8-12, plugga, träna
Onsdag: Skola 8-13, plugga, träna
Torsdag: Skola 8-17, jobba 17:20-21:30
Fredag: Jobba? , träna, förfest, examensmiddag 19:00
Lördag: Avslutningscermoni 14:00, middag,
Söndag: ??, Poweryoga 17:30-18:45


Bad boys...


________________________________________________________________

" Nått speciellt... and I know it´s not for real.. men det får mig att rysa "

// Lisa


Yaeh...

Kanske måste åka in till stan imorn.. min kamera har blivit helt knäpp.. vilket skit! Allt går så himla bra för mig nu alltså, helt otroligt! Nice!

Är det så att vi skapar våra egna problem? Eller skapar probem som egentligen inte finns? Och om, varför? Är det så att när allt är för lugnt och när allting är bra så måste vi ha lite att ta tag i.. lite att brottas med? Om det nu är så varför kan vi inte bara luta oss tillbaka och njuta av att allting är bra?

Vidare idag.. ska se klart mitt underbara program.. ta en dusch och sen.. hm.. jaa.. inte är aning faktiskt!


__________________________________________________________________

" När tiden går får man acceptera vissa saker "

// Lisa

How can I think I´m standing strong?


Har varit ledig idag.. åkte in till skolan för att låna och kopiera böcker.. Ringde till bibban för att kolla hur man skulle göra för att fixa ett sånt konto som man behöver ha för att kunna kopiera. Hon sa att det inte skulle vara några problem att fixa det, det var bara att komma till skolan så skulle de hjälpa mig. Väl på skolan frågade jag om hjälp men fick jag någon? NEJ! Han sa att han inte kunde göra det eller att de inte fick men att det var några som gjorde det iaf. Han visade mig vilken sida jag skulle gå in på och sen fick jag lösa det hela själv.
När jag tidigare på dagen pratat med nån på telefon sa hon att man kunde betala via nätet och sen kopiera direkt, men hon nämde inte att detta bara gällde de som har Swedbank eller Nordea.. Jaha så något kopierat blev det inte och han som jag frågade om hjälp i början hade inte en blekaste om hur jag skulle lösa det hela.. SMART!
Så nu har jag bett Andreas att åka förbi Pressbyrån på vägen hem och köpa ett sånt kontantkort så att man kan ladda på kontot för att kunna kopiera. Tydligt var det det sättet som jag kunde göra på om jag inte ville vänta flera bankdagar innan jag kan kopiera. Så jag hoppas verkligen att det fungerar annars blir jag galen.

Efter det misslyckade besöket på bibban var det dags för massage igen. Gjorde inte så fasligt ont men den smärta jag kände kunde jag tränga undan.. tankarna var någon annanstans.

Har hittat ett nytt program på tv.. eller jag har sätt det förut, för länge sen, men det är först nu som jag har fastnat för det; Veronica Mars. Många minnen väcks till liv och mycket känns igen, lite skrämmande och kanske borde jag inte titta på det men jag är liksom fast. Trots att det skapar en konstig och obehaglig känsla kan jag inte slita mig från tv´n.

Började för några dagar sen fundera på när jag ska göra min andra tatuering. Egentligen vill jag göra den nu, med en gång men kanske är det inte så smart. Då kommer jag ha tateringar överallt innan jag har fyllt 40.
Vill göra stjärnor, tre stycken.... det är de tre speciella stjärnorna som finns på himlen, de som är mina. Vill ha dem på mig. Jag brukar titta på dem på kvällarna, de lyser precis utanför vårt sovrumsfönster.


Katie Melua - If you were a sailboat




_____________________________________________________________________

" Jag lyckas alltid se bakom orden och bakom blickar... in till den verkliga sanningen "

// Lisa

Vi & dom!?

Varför ser många det som vi och dom... alltså.. det är vi svenskar och sen är det dom som har flyttat till Sverige och till och med kallar de som är födda i Sverige med föräldrar som har annan kulturell bakgrund för dom.. varför? De är väl svenskar eller hur? De är ju födda i Sverige och dessutom så är man väl svensk om man har svenskt medborgarskap oavsett om man är född i ett annat land eller inte?
Vi ser alltid skillnader och kanske är det därför det blir ett vi och ett dom. Men kanske om vi började titta på likheterna istället så kanske det skulle bli bättre, en bättre gemenskap? För det finns massor med likheter, trots att många inte tror det. Och många gånger handlar det om fördomar. Det är konstigt det där hur vi fungerar, vi tror att alla är precis likadana, alla som kommer från till exempel Grekland är på ett sätt och alla som kommer från Bosnien är på ett sätt. Jag undrar om människor från andra länder ser oss på det sättet.. att alla svenskar är precis likadana, har samma värderingar och samma sätt att se på saker.
Titta på likheterna, för om vi bara tittar på olikheterna är det klart att vi bara ser dem och tycker att det är vi som är normala. Det skapar ett vi och ett dom..! Det gäller inte bara människor från andra kulturer, det gäller utseende och allt egentligen.


Duktighetsfällan..
.. en överlevnadshandbok för prestationsprinsessor..
Jupps, så heter boken jag fick av mina föräldrar för några vecka sen. Man kan ju undra varför.. hihi..! Har börjat läsa den, men har inte kommit så långt. Den verkar bra och kanske kan jag lära mig något. Det blir lite att fundera över.
Idag började jag fundera över vad som egentligen är värt nått här i livet. Livet kan förändras på bara några sekunder. Ett besked kan förändra allt. Kanske har man bara veckor kvar att leva, utan att egentligen veta om det. Kanske tror man inte att det ska gå så fort.

True colors


_______________________________________________________

" That´s why I love you "

// Lisa

Det är något som är fel...

..men det är fan ingen som vet vad...
Jo precis så är det. Känner mig fortfarande vimsig, blodsockret går upp och ner som en berg -och dalbana och pulsen stiger ibland utan anledning. Huvudvärken kommer och går som den vill, men men det blir nog bra snart..! Om inte får jag väl göra en helkroppsundersökning, vilket och i och för sig tvivlar på att jag kommer göra.. hihi.. lite för feg för det!!  

Min Linda kommer hem igen.. efter det som känns som en evighet flyttar hon tillbaka. Tyvärr inte till Norrköping men i alla fall till fastlandet.. människan ska bli Stockholmare... hmm... jo det kan ju bli intressant.. hihi! Närmre kommer hon iaf, vilket jag är överlycklig för!!


Håller på att läsa en bok, vissa delar är helt värdelösa men andra sätter sig kvar i hjärnan och tycks aldrig vilja försvinna. Vissa delar skapar tankar och funderingar på hur det verkligen är..

" Ju större klyftan blir mellan det som vi hoppas är sant och det som vi fruktar är sant, desto lättare blir det för oss att tappa balansen "

Om att släppa taget och gå vidare:
" Ibland tänker du igeonm dina syften och några tänkbara strategier, och bestämmer dig för att inte inleda samtalet. Det blir för plågsamt eller utmanande för dig att hålla fast vid problemet i relationen så du går vidare. Du kan släppa taget.
Vid andra tillfällen är det inte lika lätt. Av ett eller flera skäl håller situationen dig i ett strypgrepp, trots att du tycker att du gör bäst i att inte ta itu med problemet. Berättelsen inom dig har fortfarande en känslomässig slagkraft; du upplever en svallvåg av känslor varje gång du tänker på den. Du har bestämt dig för att gå vidare, men dina känlsor spjärnar emot.

Somliga menar att förmågan att kunna släppa taget handlar om val. Andra menar att man bara kan göra det när förhållandena är de rätta - efter det att någon har visat ånger, efter det att du har fått ett nytt förhållande eller efter det att du har blivit förlåten. Vad krävs det då för att verkligen kunna släppa taget? Att öppna handen och låta bitterheten och ursinnet och skammen rinna mellan fingrarna?

Vi utger oss inte för att veta svaret. Och vi är misstänksamma mot alla som tror att det finns en enkel lösning. Förmodligen skiljer den sig för var och en av oss.

Men det vi verkligen vet är att det ofta tar tid att släppa taget, och att det sällan är lätt. Det är svårt att finna en plats där du kan släppa lös den smärta eller skam som du bär med dig från dina erfarenheter. En plats där du inom dig kan skildra berättelsen på ett annat sätt - där du kan sluta spela rollen av offen eller skurk, och ge dig själv och den andre roller som är mer komplexa och befriande. En plats där du kan acceptera dig själv för den du har varit och den du är.

Om någonsäger till dig att du vid det här laget borde ha kommit över något eller någon, tro dem inte. En tro på att det skulle finnas någon passande tidsram för när du borde ha kommit över något är bara ett annat sätt för dig att hålla dig själv fastlåst. Men du skall inte heller tro att det inte finnas något som du kan göra för att göra det möjligt för dig att släppa taget, eller att det bara är en fråga om tid. Det finns mycket du kan göra för att hjälpa dig släppa taget. "

" Att släppa taget innebär inte att jag inte längre bryr mig "
 
Alla citaten ovan kommer från boken "Svåra samtal" 

______________________________________________________

" Blir du blå när du ser dig i spegeln? Om du kunde skulle du vända tillbaka? Se mig så som du såg mig första gången, bli nån ny igen i mina ögon. Har du nån längtan kvar till det andra, det som ligger där och dammar i hörnet. Medan klockorna tickar och vi flyger fram som skrot genom rymden " 

// Lisa

Bambi på hal is...

jo, precis så kände jag mig på dagens träningspass. Utan skor och supertrött redan innan passet hade börjat.. Det var inte alls lätt att koncentrera sig. Hon som höll i passet undrade nog vad jag gjorde där. Var nära på att somna flera gånger.

Dagen började kl 05:50 då väckarklockan ringde. Kl 06:00 var Lisa uppe. Trött och seg... Kl 06:50 gick jag till bussen och var på plats på Rambodalskolan 07:30 efter att ha vimsat runt ett tag utanför, undrandes vart jag skulle ta vägen. Eleverna började 8:20 och det var full fart redan från början. 
Slutade 14:30 och då var det bara att ta bussen in till stan och in på friskis. Där halkade jag omkring på golvet och kände mig allmänt puckad.
Promenaden till badet kändes inte lika hemsk som den brukar göra.. av någon konstig anledning som jag inte vet.

Aa men som att det gjorde saken bättre?? Slits åt flera olika håll samtidigt, snart kommer jag att gå av!!
Vet inte varför jag vill veta mer.. känner på mig att det kommer att bli värre men ändå finns en längtan..! Kanske är det för att jag fortfarande vill förstå.. visst har jag förståelse idag men jag tror att jag behöver mer för att inte känna ilska, besvikelse och osäkerhet.

Jag blundar, jag ser inte. Jag håller för öronen, jag hör inte!! Lever kvar i min drömvärld.. för att överleva!

Skulle ju vart hemma imorn egentligen men så fort jag satte in foten på skolan imorse ville de att jag skulle jobba imorn också.. Jo men självklart!! Så ingen sovmorgon imorn heller!! Jobb mellan 8-11:30.. sen hem och ta det lugnt.. och försöka plugga lite också..!


" Jag älskar dig men du är inte den rätta " Kräver inte denna kommentaren en förklaring?? Ibland undrar man vad det är som är så svårt, vad det var som gick så fel och varför det blev som det blev.

Simmade med vuxencrawlarna idag.. efter 50 meter fick jag kramp.. duktigt värre.. har kramp fortfarande..! Har tränat för mycket idag och druckit för lite.. SKÄRPNING!!

____________________________________________________________ 

" Men du visste, att man inte berättar för utomstående om hur man har det hemma, samtidigt som du önskade att läraren inte hade låtit dig gå. Du önskade att någon kunde förstå utan att du behövde berätta. Men du trodde förstås att det inte var möjligt.
Du hade lärt dig att inte visa känslor. Kanske dolde du dem till och med för dig själv? Skolan, som kunde ha varit ett himmelrika för dig, blev istället ett helvete. Efter en tid kanske du började uppföra dig illa eller skolka. Kanske, kanske, skulle någon uppmärksamma dig om du råkade i knipa. Då skulle de kanske tvinga dig att tala sanning. "


// Lisa


Storm & regn...

Vet inte riktigt vad som händer... blir rädd...
Jag vet inte om jag klarar av sånt här!

Ibland gör man fel och ofta undrar vi i efterhand varför vi gjorde som vi gjorde.. I längden är det sanningen som man tjänar på. Detta har jag ytterligare en gång konstaterat...! Det gör ont när jag tänker tillbaka och önskar ännu en gång att tiden kunde vridas tillbaka men nu är det som det är och det är bara att försöka göra det bästa av saken... tyvärr vet jag inte riktigt vad detta innebär den här gången!


Vi gör så mycket saker för alla andra.. vi liksom tappar bort oss själva när vi hela tiden tänker på alla andra. Vad är det som skapar detta beteende?


Måndag: Plugga - hämta böcker på bibban - träna 17:45-18:45 - plugga
Tisdag: Jobb Lindöskolan 8-16 - jobb på badet 17:20-20:30
Onsdag: plugga - träna
Torsdag: plugga - träna - jobb 18:55-21:30
Fredag: (14:e) träna - plugga
Lördag: Nått var det nog planerat... hmm.. (?)
Söndag: Jobb 14-18:45
Något mer?? Troligtvis...

Just nu... är jag...
Kär i en ängel


Håkan....


___________________________________________

" Kärlek är något vackert men ibland gör det fruktansvärt ont "

// Lisa

Welcome to my freakshow...

Är hemma idag och pluggar för fullt... hemtentan är det som gäller.. just för tillfället är 7 av 10 sidor klara. Känns verkligen superskönt! Är kämpigt att skriva om något som känns nära och något som berör men samtidigt skapar det förståelse!
De talar om frusna känslor - känslor som man inte känner igen eller vet namnet på, som gör ont men som man inte kan uttrycka!

På jobbet igår höll och på att bli av med armen.. hihi.. nae kanske inte ont gjorde det iaf..! En av vuxensimmarna som egentligen inte kan simma så bra skulle ut på djupan och dyka.. jo, visst! Efter dyket simmade han fem meter, sen stannade han bara, och sjönk! Hmm.. jag stod bredvid och stäckte ut armen. Han, som är ganska stor, slet tag i armen så jag höll på att ramla i flera gånger. sen hängde han där och jag fick släpa upp honom i trappen, någon hjälp genom att han själv simmade fick jag inte. Efter ca 10 minuter skulle han dyka igen och jag kunde inte mer än skratta men han var envis och ställde sig på kanten och dök i.. samma sak hände denna gång. Han simmade fem meter och slutade sedan simma. Denna gång stod jag med en sån stång dom han fick ta tag i.

Förra helgen var jag på kyrkogården.. har inte varit där på massor med år.. Jag undrar varför. Trots många års frånvaro hittade jag direkt fram till farmors grav. Det var med blandade känslor jag stod där, länge.. Andreas satt i bilen och väntade. Minnen väcktes till liv och jag hade kunnat stå kvar längre.. bara få minnas, alla bra stunder och allt vi gick igenom.

Har kommit på att jag kommer nog aldrig att vänja mig vid att bo i lägenhet.. varje gång posten dimper ner blir jag livrädd... Har bott här två år.. det måste ju vara nått fel!


Nomy - Freakshow



Nu ska jag se på Sex and the city och måla naglarna... hihi...!!

______________________________________________

" Ibland förstår jag inte att jag fortfarande orkar.. "

// Lisa

Dimma över Norrköping...

..men igår tändes ett ljus!
Det var någon helt ny.. jag tror det, kändes så.. och det kändes bra! Något var förändrat, kanske fanns det hopp bakom allt mörker!? Eller är det så att jag har förändrats? Att jag gick in med en helt annan syn? Men egentligen.. jag letade inte efter det som jag mötte.. jag letade efter något annat.. tror jag! Det jag hittade gjorde mig glad.. ett ljus tändes igen!
Men någonstans, kan jag fortfarande känna oro, jag undrar vart det ska sluta..

Jag undrar hur det skulle vara om det hade börjat annorlunda, om det hade slutat annorlunda...
Jag undrar också varför vi hela tiden använder ordet om... Helt värdelöst egentligen... Ordet skapar tankar, det skapar förvirring och det leder inte till någon bra! På föreläsningen i tisdags sa han att man ska se framåt och inte titta bakåt.. Klart att man ska bearebeta det som har hänt för att kunna gå vidare men sen måste man se framåt.


Härom dagen gick jag genom stan.. det var kväll och jag skulle hem.. Fick en sån konstigt känsla som jag aldrig har haft förut.. Det var kallt, dimmigt och mörkt och jag undrar varför jag kände så precis då. Jag tänkte för mig själv att här trivdes jag.. i den här staden. Så hemskt är det väl inte med kyla..? Dagen efter var det svinkallt och jag tog tillbaka tankarna om att kylan inte var så farlig.

Nu ska jag till Smedbyskolan och jobba.. fram till 16:30 och efter det blir det badet, plugga och jobba 18:55 till 21:30.
Hej hopp.. ha en bra dag!

_________________________________________________

" Varför lät vi detta gå så långt? Var det för att visa att vi kan? "

// Lisa

Komplimanger...

...vad är det egentligen som är så svårt?? Har funderat på det idag.. Att ge komlimanger är inga problem men vad är det som händer med oss när vi får en komplimang? Är det så att hela vårt system bara stänger av och inte längre vill vara med? Men varför?
Det är väl hur kul som helst att människor tillexempel tycker om en, tycker att vi ser bra ut eller tycker att man gör bra saker.. eller?
Är det så att vi inte tror att vi är värda att få komplimanger? Handlar det om oss själva?
Är det jobbigare att få komplimanger få vissa men inte andra?
Vad är det som är så jävla svårt??

Är det jobbigt för att vi inte vet vad vi ska svara eller vad handlar det om? Kanske kan det kännas som att problemet är att man inte vet vad man ska svara men att det egentligen handlar om något helt annat? I så fall vad? Hur ska vi veta?
Det blir ofta sånna dumma svar som man i efterhand undrar varför man sa.. undrar vart ifrån det kom och varför man inte kunde komma på något bättre..

Av rädsla för att den andra ska tycka att man är dum i huvudet så sitter man och funderar ut vad man ska svara och sen blir det fel i alla fall.. Försök att prata bort det hela för att man ska slippa hamna i den situationen man känner sig obekväm i... Vad är det som är problemet?? Ska man inte vara glad över att få komplimanger?? Ibland undrar jag vad det är som är felet..! Det ska väl inte vara så jävla svårt??
Nej, men varför är det det då?


__________________________________________

" Kanske det kanske "

// Lisa

Det finns alltid en anledning till ett beteende...

Jupps, det var så han sa igår.. nissen som höll i föreläsningen.

Håller på att fixa inför morgondagen då jag ska prata på kommunkonferensen.. börjar bli nervös.. men det går förthoppningsvis bra. Bara rösten håller, är fortfarande hes och kan inte prata för länge då försvinner rösten. Det är jag och en student till som ska prata och jag ska prata först så jag har mitt gjort.. och det känns bäst för då kan jag säga vad jag vill utan att behöva oroa mig över att det redan är sagt.
Planerar också lite inför fredag då jag ska vikariera i en fyra igen..

Igår var jag på första delen av två i konflikthanteringskursen. Det var hur bra som helst. När man sitter i skolan på föreläsningar blir man super seg och trött redan efter 20 minuter men igår satt vi två timmar och lyssnade och det var inga problem. Det säger mycket om både förläsaren och själva föreläsningen.
Men inledningen gjorde att jag och många med mig fick en stor chock. Han gav oss ett prov det första han gjorde efter att ha presenterat sig själv. Han delade ut det och vi fick fem minter på oss. Ha sa också att en elev i år fem hade klarat det på 4,5 minuter vilket inte gjorde saken bättre. Det stod tvärstopp i hjärnan och jag visste inte ens vad jag läste. Jag hörde många andra börja skatta och undra va fan det var för nått. En av de som var där trodde inte att det skulle gå att lösa, att han bara lurade oss.
Men det gick att läsa och när vi senare i lugn och ro gick igenom det hela var det ju inga problem. Det var kring våra känslor som provet hade skapat hos oss som hade byggde föreläsningen på.
Jag längtar till nästa föreläsning..

När jag kom hem satte jag mig vid datorn och tittade igenom några nyhetssidor. När jag kom till NT´s hemsida var det första jag såg en artikel om Bråvikens kanotklubb. Det hade brunnit tidigt på morgonen och mycket var förstört. Det kändes verkligen. Många somrar har jag spenderat där nere och många minnen finns där. Många kanoter blev förstörda bland annat mammas och pappas gamla tävlingskanoter..


Idag har jag varit på studiebesök som tillhör den kursen som börjar nästa vecka. Var på kvinnojouren tillsammans med två i gruppen. Vet inte.. men jag tror inte att jag har smält det som vi fick höra än. Ändå gick vi därifrån kl 11. Det blir så himla verkligt när man kommer dit. Att få träffa någon som jobbar där, i deras miljö. Det blir liksom inte samma sak när någon kommer till skolan och håller i en föreläsning. Hon vi träffade var hur bra som helst på att berätta och förklara och vi lärde oss massor. Jag beundrar människor som klarar av att jobba med sådant.

Har också varit på massage idag.. massören bara skrattade åt mig när jag berättade om ytterligare problem.. Så nästa gång jag ska dit bli det helkroppsmassage. Hittills har det bara varit rygg, axlar och nacke i fokus. Nästa vecka blir det även ben och armar.. det är ju helt otroligt att det ska vara så mycket problem.. helt sjukt ju! Tur är väl att ryggen, nacke och axlar är mycket mycket bättre än när jag kom dit första gången.


Hur läser du detta???

LOVEISNOWHERE


___________________________________________________


" Ju mer man vill förändra någon, ju mer motstånd får man "

// Lisa


Thank you stars...

Hemma idag... pluggar och fixar..
Den kursen som jag läser nu och den som börjar nu snart tar hårt på mig tror jag. Det är så mycket som vi läser som gör så ont. Det är svårt att bearbeta. Det väcker så mycket minnen och jag undrar vart jag ska göra av dem.

Katie Melua  -  Thank you stars   http://www.youtube.com/watch?v=fJ7WKfwniJM&feature=related
Katie Melua  -  I cried for you    http://www.youtube.com/watch?v=ftZAZWLrWKo 

Vill göra en ny tatuering men tror att jag måste vänta lite. Dels ont om pengar och dels för att jag inte ska bli beroende. Skulle egentligen vilja göra flera till men hm.. vi får väl se. En stjärna och en linnea är det som jag helst vill göra.. Har inte hittat någon bra bild än och att rita själv är inget alternativ, kan verkligen inte det. En tatuering ska ha en mening, den första har en mening.. De motiven jag vill göra nu har också en mening, skulle betyda mycket.


Vad händer framåt? 
21 okt och 4 nov konflikthanteringskurs
23 okt prata på kommunkonferens
24 okt ska jag vikariera.  På kvällen ska vi hem till Martin och käka mat. Pizza om han får bestämma, vilket han inte får.. hihi!
29 okt club aqua på Otten. Om jag hittar nån som vill och kan följa med. ??
1 nov blir det Håkan Hellström.. längtat länge nu!


Kämpar på med skrivandet och för varje dag kommer det upp fler saker, börjar bli mycket och vet ej när det blir klart!


Igår på vuxensimmet fick jag en riktig chock när en av simmarna kallade en av de andra för bög. Han som blev kallad det lyckades simma ner till botten, vilken han som sa bög hade försökt med hela lekationen. Nämnas ska nog också att mannen som kallade den andra bög är ca 35 år. Trodde att de var mer mogna än så.


Riktigt värdelös, både låt och video. Den får en plats på bloggen idag bara för att jag stör mig så mycket på den. 
http://www.youtube.com/watch?v=7hoiGSuvxro  


__________________________________________________

" Some call it faith, some call it love, some call it guidance from above, you are the reason we find love "

// Lisa




Bortglömd?


Ny bil är inhandlad, volvo V70 disel...besöket i Sthlm blev lyckat.. till slut. Efter beslut att köpa bilen åkte vi hem till han som sålde bilen, där vi skulle före över pengar till hans konto. Ibland är swedbank ingen höjdare när batteriet i säkerhetsdosan tar slut, vilket det gjorde. Efter mycket krångel och fixande lyckades vi föra över pengarna och vi kunde åka hem, något senare än vad vi hade räknat med men hem kom vi tillslut.

Igår var det simskola igen och nu börjar barnen testa gränser, vad de får och inte får göra. Så mycket irriterade röster blev det men jag hoppas de lärt sig att vissa saker inte är okej.
Vädret var ju inte speciellt bra igår, vilket i och för sig inte gjorded nått för mig eftersom jag jobbade men idag är det ju inte bättre. Är inne och pluggar idag och hoppas på att vädret är bättre imorn när jag ska till skolan..

Vet inte riktigt hur jag ska reagera.. vet inte riktigt varför det tog sån tid och varför jag inte hört nått. Var/är det något som fallit i glömska? Tycker inte att det är något man glömmer men vad vet jag! Kanske är det så att jag ser det på ett annat sätt än andra..

Andreas har gått från att jobba natt till att jobba kväll... vilket inte blev något bättre. Nu går vi verkligen om varandra. När han åker till jobbet är jag i skolan (om jag inte är ledig) och när han kommer hem sover jag. När jag går upp och ska till skolan då sover han.

_______________________________________________________


" För att jag skulle ha något att skriva om eller? "

// Lisa




Vad hände på vägen?

Livet är för kort för att slarvas bort... Hur länge ska gamla konflikter förstöra en relation?

När jag förut stod och väntade på bussen på väg hem fick jag syn på en bil. En bil med namnet som jag alltid hoppas slippa se. Vill inte höra och inte se. Namnet på min farfars företag.
Insåg idag att jag inte har många chanser kvar, vet han om det? Vet han att han inte har många chanser kvar? Kanske är det dags att lägga allt gammalt bakom sig? För vem vet hur lång tid vi har kvar. Helt plötsligt kanske du är borta och då har jag inte chansen att träffa dig igen.. men vems ansvar är det? Trots försök från våran sida får vi inget tillbaka. Hur mycket ska man försöka? Vilka ursäkter stämmer och vilka är bara skitsnack för att vi ska ta allt ansvar? Varför ska jag träffa dig om du inte vill träffa mig?

Alla minnen, när det fortfarande var bra, utan en massa bråk, lögner och skit. Det gör ont att tänka tillbaka och veta att den tiden aldrig kommer tillbaka.
Skulle bara vilja ge dig en lång kram, blunda och åka tillbaka...!
Vad hände på vägen? Hur kunde det gå så fel?


Thåström  -  Släpp aldrig in dem här    http://www.youtube.com/watch?v=wi-kl-fpN9I&feature=related

________________________________________________________________________________


" Jag önskar det fanns svar på frågorna "

// Lisa


Vilka har rätt till en andra chans?

Det sägs att man ska ge människor en andra chans.. men vart går gränsen? Läste om beslutet att Mattias Flinks straff inte kommer att tidsbestämmas. Han sköt tio personer, sju dog. Ska han få en andra chans, har han rätt till det? Ska han släppas fri? Hur vet man om människor kan förändras? Är vi villiga att ta risken, att ge människor en andra chans och hoppas på det bästa? Eller ska vi tro att vissa människor, de som gjort grova brott exempelvis mord, inte kan förändras?
Vilka har rätt att få en andra chans och vilka har det inte?
Är det så att man måste förlåta för att kunna ge människor en andra chans? I så fall, vad kan man förlåta? Går det att förlåta allt? Finns det en gräns för vad man kan förlåta och vad man inte kan förlåta?
Är det av egoism som vi inte förlåter?
Är det så att om vi inte kan förlåta så ger vi inte människor en andra chans eller är det så att vi inte ger människor en andra chans för att vi inte tror att de kommer att förändras?
Har alla människor rätt att få en andra chans??

Läste precis en bok som handlade om etik och moral.. författaren ställde frågan om det är så att vi människor ser ner på andra för att vi ska slippa vara längst ner på värdeskalan. Att om vi vet att det är någon som är sämre än oss själva så känns det mycket bättre. Är det så att vi är sånna till naturen eller kan vi förändras? Är det så att alla människor är lika mycket värda? Att vi är lika mycket värda för att vi är människor och att det inte har något med våra handlingar att göra utan bara det faktum att vi är människor. Kan man se det så?
Eller är det så att vi bara värderar människor utifrån deras handlingar och kanske också utifrån utseende?
I boken stod det om en person som flydde till Sverige för att han i sitt hemland blev förföljd för att han var kristen. När han kom till Sverige beklagade han sig över att han blev diskriminerad på grund av etniska bakgrund.. samtidigt argumenterade han för att homosexuella relationer är emot guds vilja.. Borde inte han som vet vad det innebär att vara diskriminerad bete sig bättre mot andra? Människor som blivit utsatta för olika typer av nervärdering, borde inte deras beteende mot andra vara bättre? Handlar det om hämd? Eller handlar det hela om att vi människor behöver någon att se på ner på för att själva inte stå längst ner på värdeskalan?

Han sa att vi behöver nya upplevelser, att vi måste göra saker vi tycker om i livet. Om vi inte gör det, utan låter dagarna se likadana ut kommer det att passera fort och dessutom kommer vi att ångra massor. Kanske är det sant. Men om det finns saker som hindrar oss från att göra det vi kanske ibland skulle vilja göra? Är det så att allt handlar om att ta risker? Igen.. det kommer alltid tillbaka till det, förstår inte riktigt varför.. Har lärt mig mycket de senaste veckorna men jag tror att jag har en lång väg att gå.. måste lära mig mera, om jag inte ska rasa ihop så fort jag börjar jobba på riktigt...


___________________________________________________

" Ibland är gåtorna lite för svåra! "

// Lisa



Identitetslös?

Föreläsningen idag handlade om barn i psykosociala svårigheter.. föreläsaren berättade om en pojke som av utredare kallades identitetslös. Vaddå identitetslös? Han visste vem han var och är det inte så att alla har en identitet? Visst finns det de som inte riktigt vet vem de är men har man ett namn, ett personnummer mm så har man väl en identitet? Pojken hade fått stämpeln utifrån några frågor som han skulle svara ja eller nej på.. det gör det hela ännu konstigare.
Kanske är det så att man ska vara identitetslös... men jag undrar vad är det som definierar en identitet? Är det namn? personnummer? Att man vet vem man är? Eller är det något helt annat? Hur kan man säga att någon är identitetslös?

Barn som växer upp i familjer där föräldrarna missbrukar, har psykiska problem eller att familjen har andra svårigheter. Vad är det som gör att många av dessa barn ändå överlever? Hur och vad får dem att ändå orka?


Män har en gen som gör att de är otrogna..!? Hmm.. va? Låter ju helt sjukt.. så nu helt plötsligt så kan män skylla på en gen när de är otrogna? Ska de inte behöva stå för det de har gjort? Gör man något fel är det väl självklart att man ska stå för det? Eller? Det är helt sjukt att man ska kunna skylla på gener eller hmm något annat  överhuvudtaget. Okej ibland kanske man kan få skylla på nått men en gen som gör män otrogna?
Det låter som att det skulle vara ett skämt typ ett aprilskämt eller nått. Man kan ju alltid hoppas på att det är nått sånt.


________________________________________________________________


" vilken tur att du vet vem du är när de andra inte gör det! "

// Lisa



Det är onsdag idag va?

Dagen har varit lugn.. behövde det.. Skulle träffa Jenny på stan för att luncha kl. 11 men åkte in lite tidigare för att uträtta lite ärendren. Vaknade imorse med magen ut och in, mådde så jävla illa, fick proppa i mig dextrosol för att ens komma upp ur sängen.. Gjorde mig iordning och stapplade iväg till bussen . Trodde flera gånger att jag skulle behöva gå av bussen och spy men som tur var slapp jag det.
Väl inne i stan efter att ha suttit på en bänk och vilat, gick jag till apoteket för att få tips om vad jag ska göra för att må bättre. Så nu dricker och nån vitamingrej för att få i mig det jag behöver trots att jag inte äter så mycket..
Träffade Jenny och vi satt och snackade länge om allt och ingenting, behövdet det, få tankarna på något annat ett tag.

Har skrivit frågot till seminariet imorn.. tog inte så lång tid så jag hoppas att det är rätt.. Ska till tandläkaren imorn ajaj, vilken skräck..
På fredag blir det studiebesök och på eftermiddagen ska jag på dop.

Varför är det så svårt att ta emot komplimanger? Är det för att vi egentligen inte tror på det som sägs, att vi tror att de ljuger? Att de säger så bara för att vi ska bli glada.. I grund och botten handlar det mesta och troligtvis också detta om en osäkerhet i oss själva..

________________________________________________________________


" Du & jag mot världen "


// Lisa

En stjärna för dig och mig...

...eller hm.. är den för mig? Det värmer och jag blir glad men samtidigt gör det så jävla ont... ett minne.. för att ta sig igenom detta! Kanske har jag redan mitt, längst ner på vänster ben.

Vart i skolan idag.. har känt mig konstig hela dagen.. har käkat mer mat idag än på länge vilket i och för sig inte är så mycket i och med att jag knappt ätit förut men lite har jag pillat i mig.
Jävla höstväder idag.. regn och kallt.. när jag gick från skolan strax före tre började det regna igen. Hade paraflax i väskan och trots att regnet tilltog kändes det inte meningsfyllt att ta upp det.. ville känna regnet mot mitt ansikte..
Andreas har åkt till jobbet och ännu en kväll hemma själv väntar.. ingen höjdare men jag har insett att jag måste lära mig att takla ensamheten bättre än jag gör idag.

Imorn är jag ledig... eller hmm inte ledig.. har sk hemmastudier som det så fint heter. Ska skriva frågor till seminariet på torsdag och kanske försöka läsa lite inför nästa seminarie.. och just det.. måste förbereda mig för studiebesöket som är på fredag.
Ska in och träffa Jenny imorn på stan kl 11.. efter det blir det plugg och plugg..!


Nomy   -   Time                               http://www.youtube.com/watch?v=mmeRhWbjCYA


_________________________________________________________________


" Det är så mycket vi kommer att missa... och så mycket vi kommer att sakna "


// Lisa


Den fick mig att undra...

Jag försöker att förstå.. och kanske är det så att jag delvis gör det.. jag vet inte..
Jag brukar inte vara den som ger upp.. trots motsättningar och trots att chansen att lyckas är liten.. så varför ska jag ge upp nu? Varför?
Dom säger att man inte kan få allt... men är det inte så att man måste försöka?
Såg en film igår... historien om Liz Murray.. den fick mig att tänka.. fick mig att undra.. hur kan det finnas så mycket vilja? Jag trodde att den viljan fanns i dig.. jag har sett den så många gånger men jag undrar nu; vart tog den vägen? Vi lever våra egna liv och gör våra egna val men om förutsättningarna finns, varför ge upp? och finns de inte, då måste vi försöka ändå..! Annars går det bara neråt och vi slutar någonstans där vi alla vet att ingen vill vara..

Vi är inte sånna som ger upp.. du och jag.. det är vi inte.. så för fan; KÄMPA! Jag vet att det löser sig.. bara viljan finns, trots att vägen känns motig och verkar helt omöjlig..

Hela dagen igår gick jag omkring som i en annan värld. Visste inte riktigt hur jag skulle bete mig och när jag tvingades gå utanför dörren var det solglasögonen på för att dölja mina röda ögon. Kunde inte sluta gråta och filmen gjorde ju inte det hela bättre.. försökte tänka på annat men hela tiden kom jag på mig själv tänkandes på det jag skulle undvika.
Idag är en ny dag och jag antar att den inte kommer att bli mycket lättare.. måste ut och träffa en massa folk idag, trots att jag kanske egentligen inte vill det. Måste handla mat.. i kväll blir det massage och efter det möte på badet.. och sen hem till en ensam lägenhet och alla tankar igen.. Men idag kan jag inte för att gråta.. även om jag skulle vilja... tårarna har tagit slut.. nu känns det bara tomt! Helt tomt och det gör ont..!  Och jag vet att varken du eller jag vill.. och det gör det hela ännu värre... va fan håller vi på med??

Nomy   -   let the sun die     http://www.youtube.com/watch?v=AgMvynVlnng 


                

  http://www.youtube.com/watch?v=leGAYNe2UzU

  
http://www.youtube.com/watch?v=o-2WK7y3sas&feature=related


______________________________________________________________________________________


" Tanken var inte att det skulle sluta såhär... så varför ska vi bara sitta och titta på och låta det hända? "

// Lisa


You and I will never know...

Igår kväll såg vi på fyrverkerierna och gick ett varv på stan... senare hamnade vi på Delhi typ fem minuter (väldigt nödvändigt?) Mängder med människor ute och när man är med en människa som känner mer än halva stan tar det tusen år att gå en sträcka som vanligtvis tar fem minuter..

Kvällen avslutades, i alla fall för mig, i Vasaparken.. liggandes på Friskis och Svettis-scenen tittandes på stjärnorna.. hur mysigt som helst.. skulle kunnat ligga där hela natten om jag inte hade frysigt så mycket som jag gjorde! Fryser fortfarande.. inte alls kul..! Mängder med frågor skapades och några svar gavs men jag undrar.. hur fan ska detta gå? Hur ska vi överleva och hur ska vi klara detta? Hur ska jag klara detta? Har inte riktigt kommit på vad det egentligen handlar om.. om det bara är något som går över eller om det är något som kommer att finnas kvar.. Varför vill jag veta? Troligtvis kommer vi att få leva våra liv ovetandes.. För jag är inte säker.. jag vet inte.. och kanske inte vågar ta reda på sanningen.. har för mycket att förlora!

Stjärnorna försöker kanske ge oss svar men att vi kanske inte fattar.. kanske inte förstår vad de menar.. eller hur vi ska tolka det de försöker tala om. Först tittar man på en stjärna och helt plötsligt är det mängder av dem över allt...
Hösten är vacker.. färger och när mörkret kommer.. samtidigt skrämmer det lite.. så många mörka kvällar och så många tårar som väntar..

Ikväll blir det konsert i Linköping med Winnerbäck och med 10 000 biljetter sålda väntas ett väldans dra!! Längtar!! Dagen innan spänderas i läxböckerna och lyssnades på musik.. inget lugnt då kommer tårarna..! Sparar dem till ikväll där jag med säkerhet kommer att gråta.


Marcos Hernandez   -   Will Never Know     http://www.youtube.com/watch?v=JzNDEdeS2p0&feature=related


__________________________________________


" Jag kommer att förlora dig för evigt.. inte nu men senare... and I´m sorry "


// Lisa


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0