.

jo, precis så kände jag mig på dagens träningspass. Utan skor och supertrött redan innan passet hade börjat.. Det var inte alls lätt att koncentrera sig. Hon som höll i passet undrade nog vad jag gjorde där. Var nära på att somna flera gånger.

Dagen började kl 05:50 då väckarklockan ringde. Kl 06:00 var Lisa uppe. Trött och seg... Kl 06:50 gick jag till bussen och var på plats på Rambodalskolan 07:30 efter att ha vimsat runt ett tag utanför, undrandes vart jag skulle ta vägen. Eleverna började 8:20 och det var full fart redan från början. 
Slutade 14:30 och då var det bara att ta bussen in till stan och in på friskis. Där halkade jag omkring på golvet och kände mig allmänt puckad.
Promenaden till badet kändes inte lika hemsk som den brukar göra.. av någon konstig anledning som jag inte vet.

Aa men som att det gjorde saken bättre?? Slits åt flera olika håll samtidigt, snart kommer jag att gå av!!
Vet inte varför jag vill veta mer.. känner på mig att det kommer att bli värre men ändå finns en längtan..! Kanske är det för att jag fortfarande vill förstå.. visst har jag förståelse idag men jag tror att jag behöver mer för att inte känna ilska, besvikelse och osäkerhet.

Jag blundar, jag ser inte. Jag håller för öronen, jag hör inte!! Lever kvar i min drömvärld.. för att överleva!

Skulle ju vart hemma imorn egentligen men så fort jag satte in foten på skolan imorse ville de att jag skulle jobba imorn också.. Jo men självklart!! Så ingen sovmorgon imorn heller!! Jobb mellan 8-11:30.. sen hem och ta det lugnt.. och försöka plugga lite också..!


" Jag älskar dig men du är inte den rätta " Kräver inte denna kommentaren en förklaring?? Ibland undrar man vad det är som är så svårt, vad det var som gick så fel och varför det blev som det blev.

Simmade med vuxencrawlarna idag.. efter 50 meter fick jag kramp.. duktigt värre.. har kramp fortfarande..! Har tränat för mycket idag och druckit för lite.. SKÄRPNING!!

____________________________________________________________ 

" Men du visste, att man inte berättar för utomstående om hur man har det hemma, samtidigt som du önskade att läraren inte hade låtit dig gå. Du önskade att någon kunde förstå utan att du behövde berätta. Men du trodde förstås att det inte var möjligt.
Du hade lärt dig att inte visa känslor. Kanske dolde du dem till och med för dig själv? Skolan, som kunde ha varit ett himmelrika för dig, blev istället ett helvete. Efter en tid kanske du började uppföra dig illa eller skolka. Kanske, kanske, skulle någon uppmärksamma dig om du råkade i knipa. Då skulle de kanske tvinga dig att tala sanning. "


// Lisa