Ja, varför??
Det är kanske bara jag som har fått för mig att det ska vara annorlunda..!
Jag försökte men inget svar, då kanske jag ska ge upp? Sluta undra och bara acceptera!?
Sluta undra, precis som hon sa.. bara leva..
Men jag trodde helt ärligt att det skulle vara annorlunda.. Var det av rädsla, var det av något annat skäl? Kanske behövde jag säga, säga något som någon inte ville höra - och därför hölls orden inom mig..
Men jag behöver säga... det jag är rädd för.. Till någon som jag ville säga det till. Men så blev det inte. Av någon anledning som inte riktigt är framme i ljuset än..


Ska sova nu..
Åka till jobbet en sväng imorn. Prata med chefen och hämta en julblomma som han ville ge mig. =) Så gulligt!
Sen blir det en sväng på stan med mamma och handla julklappar till kusinerna. Efter det kanske lillebror kommer och hälsar på i nya lägenheten! Trevligt... =)

______________________________________________________________________

" Vad är egentligen sanning och vad är lögn? "

// Lisa

Det är det värsta jag har varit med om på länge... allt har gått åt helvete och jag skulle helst gräva ner mig någonstans...

Tycker att känns skit.. allting ändras hela tiden och nu måste jag åka till affären för att handla en massa skit ut till Andreas föräldrar..
Skulle ha sovit hemma inatt men som sagt att har blivit skit och nu måste vi sova hos Andreas föräldrar...

Det gäller att hålla sig borta från mig nu.. vet inte riktigt vad jag kan slänga ur mig för jävla kommentarer!!
FAN!!
Eftersom vi ska flytta det sista imornbitti kl 9 och vi inte ska sova här har jag gått loss på allt här hemma.. skiter i vilket.. slänger ner allt i lådor och kassar, skiter i vad som hamnar vart eller om det går sönder något på kuppen!! Bryr mig inte längre!


Hela denna dag kan vi bara glömma... inget vettigt har hänt eller gjorts och jag vill bara försvinna...! Sätta mig i en snödriva och titta på himlen... försöka glömma, försöka förstå!!

_________________________________________________________________________

" Let the sun die "

// Lisa

Nu ska Andreas inte titta på lägenheten, han mår tydligen inte så bra så han väljer att åka till sina föräldrar och vila istället..

Allting går så mycket upp och ner.. en dag som igår så mycket bra ut har nu förändrats till skit!
Skulle ha haft folk omkring mig hela dagen.. och helt plötsligt sitter jag här själv.. hur gick det till??
Många frågetecken är det just nu..


Får väl slänga mig i sängen ett tag, titta på tv.. och göra ingenting!! =(


____________________________________________________________

" Vad var det egentligen som hände "

// Lisa

Andreas får komma hem idag.. =) När vet jag inte än..
Kanske hinner han åka förbi nya lägenheten innan han ska åka till sitt jobb och prata med sina jobbarkompisar..

Själv har jag packat lite och ska åka o handla lite snart och sen ta mig till lägenheten..
Hur resten av dagen blir är förtillfället väldigt oklart! Hmm... Är förtillfället också lite förvirrad!


Nomy - Mina ord har du fått



_________________________________________________________________________

" Du är bäst. Glöm aldrig det! "    =)

// Lisa

Det där med att somna på kvällarna är fan inte lätt alltså... Gick upp kvart i nio idag. Känner mig riktigt duktig! Så jag hoppas att det går lättare att sova idag. Gick ju faktiskt upp ca 30minuter tidigare än jag gjort de senaste dagarna.

Imorn ännu en resa med saker till lägenheten, men nu är det verkligen inte mycket kvar. På lördag kl 9 börjar vi köra de stora sakerna. =)

Var skönt att få träffa Andreas idag. Problemet är ju bara att jag inte får vara nära honom. Inga kramar och absolut inga pussar - i och för sig har det varit så ett tag nu men nu är det verkligen NEJ! Nu har hans imunförsvar rasat  i botten och det är inte säkert att han får komma hem imorn. Det beror på hur hans värden ser ut imorn. Läkarna avgör om han är tillräckligt stark för att få åka hem en sväng.
Visste ju att det skulle bli så här men jag undrar hur det kommer att bli - hur jag ska klara detta! Att inte ens få ge honom en kram. Jag hoppas att det kommer blir bättre snart! Att jag någon gång ibland kommer att kunna krama honom.. Hur ska det annars bli?


Nej, mot sängen och förhoppningsvis någon underbar dröm =)
Självklart glömde jag att plocka fram kaffefiltrena förut men nu ligger de precis innanför dörren så att jag snubblar på dom när jag går ut imorn.. så glömmer jag dom då.. hmm... då är det något som verkligen inte stämmer.. haha..
________________________________________________________________________________

" Klart att det handlar om vem det är... Kramar värmer och betyder så mycket. "

// Lisa

Fan vad jag sover... nyss vaknat men är fortfarande helt slut..
Den senaste veckan har jag dessutom inte mått särskilt bra när jag har vaknat; huvudvärk och illamående och idag är det inte annorlunda. (och nej får jag väl säga ytterligare en gång - jag är inte gravid. Är van att i omgångar må dåligt på morgonen)

Ska försöka göra mig iordning och sen packa ner lite saker för att framåt lunch åka in till stan och fixa lite saker - bland annat hämta nyckeln til lägenheten och fixa parkeringskort.
Hoppas verkligen att jag piggnar till snart och att jag känner mig bättre..

Ska bli hur kul som helst att komma in i nya lägenheten idag.. =) Mamma och Emmie ska hjälpa till att städa lite och förhoppningsvis hinner vi med att flytta lite saker.
Nej nu måste jag ta tag i denna dag. Hör senare!

________________________________________________________________________

" Jag älskar dig "

// Lisa

Hemma igen... Har varit ute hos Andreas föräldrar. Som vanligt går det upp och ner i hur Andreas mår. Mesta tiden låg han inne i sängen och sov.
För ett tag sen skjutsade hans pappa honom till Linköping. Jag orkade inte följa med. Istället ska jag dra igång musik och packa ner en massa saker.
Kanske får Andreas komma hem nästa helg igen. Men nu väntar en vecka ensam igen. Får hitta på en massa saker, inte vara hemma så mycket eller ta hem en massa folk. Nu ska jag ju inte jobba heller - förutom ett möte imorn och en kurs på tisdag.
Vill träffa mina vänner nu.. det var för länge sen. Hoppas verkligen att jag kan få ihop det nu i veckan! Saknar er massor!

Eftersom Andreas får sina cellgiftsbehandlingar på onsdagar kanske han varken kan vara hemma över jul eller nyår. Vi får väl se vad läkarna säger. Och detta som skulle bli första julen som Andreas och jag skulle fira tillsammans.. hmm... hur blir det nu då?


Lillebror ligger kvar på sjukhuset i Göteborg, kanske får komma hem ikväll. Mamma och pappa som är nere och hälsar på honom kanske åker hem ikväll.. vilket jag hoppas på - mamma ska hjälpa mig i nya lägenheten imorn.

Coldplay - Viva la vida


________________________________________________________________________

" Drömmer mig tillbaka till en annan tid "

// Lisa

Söndag igen.. Andreas åker tillbaka till sjukhuset idag. Men innan det ska vi ut och käka hos hans föräldrar, kolla parkering till nya lägenheten, åka till Andreas jobb och fixa med sjukersättningsgrej och förhoppningsvis hinna packa ner lite mer saker tills imorn..

Det snöar för fullt ute, ingen höjdare. Men men vi får väl leva med det. Har ju klarat oss ifrån snön länge nu.
Idag har jag inte hunnit med så mycket än, packat lite saker inför flytten - men mycket mer har det inte blivit. Ska snart göra mig iordning för att åka till Andreas föräldrar.

I fredags när jag hade jobbat klart ringde min bror från Göteborg. Han berättade att han låg på sjukhuset. Hmm.. va fan! Hur har detta gått till.. helt plötsligt mår alla dåligt!
Läkarna trodde att det var blindtarmen som spökade.. Han ligger fortfarande kvar på sjukhuset och får en massa medicier. Läkarna hoppas på att de sa slippa att operera men än så länge vet de inte.
Förhoppningsvis slipper han operation och får komma hem snart!!
Allt händer på en gång...


Imorn är det dags att hämta nyckeln till nya lägenheten. Då blir det direkt dit och städa och plocka in lite saker.
Imorn kväll är det även möte med styrelsen på jobbet kl. 18 och på tisdag är det HLR-kurs 17:30-19:30..

_____________________________________________________________________

" Det är i dessa lägen som man märker vilka som verkligen bryr sig "

// Lisa

Idag jobbar jag sista dagen innan jul.. Ska bli riktigt skönt att få vara ledig!
I natt sov jag jättekonstigt.. vaknade massor med gånger och kände mig inte alls utvilad imorse.
Tror att jag ska lägga mig och sova en stund innan jag ska åka till jobbet igen. Hoppas att jag blir lite piggare!
Jobbar bara till 18:40 idag så då blir det hem och vila för att i helgen packa ner ännu mer saker inför flytten...


Idag kommer Andreas hem.. =) Ska bli skönt att ha honom hemma över helgen.

GÄSP!!
SOVA blir det nu...

________________________________________________________________

" Att man kunde känna sig så här trött hade jag ingen aning om "

// Lisa

Att man kan vara så trött.. jag förstår inte. Är helt slut!
Men idag har jag faktiskt fixat lite här hemma. Har städat lite och diskat! Känner mig hur duktig som helst!

Igår var jag och hälsade på Andreas i Linköping. När jag och hans mamma kom dit var han jättetrött och låg och sov. Han piggnade till efter ett tag men somnade till igen efter någon timma.
Precis innan vi skulle åka hemåt igen fick Andreas sin första cellgiftsbehandling. Innan det hade han fått en massa cortisontabletter och tabletter mot illamående.
För att rensa kroppen innan, under och efter behandlingen skulle han också få 3liter natriumklodrid tror jag att det heter, vilket ska vara vanligt koksalt.
Efter allt detta skulle han få två påsar med blod också..

Nästa cellgiftsbehandling som han ska få blir om en vecka som det är sagt nu. Förhoppningsvis får Andreas komma hem en sväng i helgen.. =) När jag pratade med honom nyss lät han väldigt pigg och han sa att han mådde bra!

Nej, nu måste jag fixa lite till, sen äta och sen jobba.
Imorn är det sista dagen - sen är jag ledig!


_____________________________________________________________________________

" det är inte alltid lätt "

// Lisa

..och hemma ser det ut som fan...
Har ingen ork att göra iordning, ingen ork att packa det sista inför flytten... Vi får nyckeln på måndag, inte många dagar kvar nu.
Man tar sig knappt fram någonstans...

Har världens huvudvärk... hoppas det går bra att jobba ändå! Får ta en värktablett..
Nej, nu är det dags att rycka upp sig!

Till alla vänner.. jag hoppas att vi snart kan ses..
Mitt vanliga jag, som brukar planera flera veckor i förväg, finns för tillfället inte.. nu är det en max två dagar i taget som gäller.
_______________________________________________________

" Tänker på dig "

// Lisa

Läkarna ändrar sig på ett par sekunder... Först skulle han på lugnande genom tablett - istället blev det genom dropp. Först skulle han operera bort en lymfkörtel - nu ska han inte det.
Det är snabba svängar som man inte riktigt är med på..

Igår - efter en natt på sjukhuset i Linköping åkte jag hem. Jag jobbade på kvällen - första dagen på en vecka. Det kändes ganska skönt, även om det var lite jobbigt - hjärnan var inte riktigt med. Efter jobbet åkte jag hem. Jag var helt slut.
Sov första natten utan Andreas efter att han blev sjuk. Det kändes också konsigt men det gick ganska bra.
Imorn fyller Andreas år. Vilken jävla födelsedagspresent han fick!

Idag blir jag hemma, åker till Andreas imorn igen. Tänkte jag skulle försöka jobba hela denna veckan.
Idag ska Andreas ta ytterligare benmärgprov och kanske att han ska göra en till blodtransfusion.
Cellgifterna blir nog inte insatta idag. Jag hoppas att det blir av imorn. Vill att det hela ska komma igång - vill inte vänta längre.


_____________________________________________________________________

" Klarar vi detta - klarar vi vad som helst "

// Lisa

Är det inte så man brukar tänka... men nu har det hänt...
Andreas ligger och sover, är helt slut efter dagen även om det inte hänt så jätte mycket. Jag antar att det är såhär det kommer att vara när han är hemma. Att han är trött och har ont i kroppen. Förhoppningsvis kommer cellgifterna göra att han snart känner sig bättre!

Själv sitter jag vid datorn, tittar på repriser av tv-program, fixar en fotoböcker till mamma och pappa. När jag sitter och tittar på gamla bilder, blir det som att drömma sig tillbaka, det är nästan som att man är där igen.
När jag stängde ner bilderna och vaknade upp igen undrade jag vad som hänt.

Efter några sekunder var jag tillbaka i verkligheten - jag mindes allt som hänt de senaste dagarna. Det är sant - det är ingen mardröm. Andreas har cancer och det är något vi länge kommer att få leva med..
Det gör ont, så ont. Särskillt när man ser honom såhär - utan kraft.

Jag undrar hur vi hamnade här.. de säger att det inte är ärftligt och att vem som helst kan drabbas av detta.. Läkaren förklarade det hela med att en liten cell blivit knäpp och inte utvecklats helt normalt och sen delar den på sig och de outvecklade cellerna blir fler..

Imorn är det en ny dag och förhoppningsvis har vi nya krafter!

______________________________________________________________________________

" Jag kunde lika väl ha vunnit 10miljoner på triss "

// Lisa

Efter många omtumlande dagar har vi fått åka hem ett tag. Mer prover kommer att tas på måndag och cellgifter kommer att sättas in på tisdag. Vi åker tillbaka imorn kväll.

Allting har gått så himla fort - kanske är det bra. Men min hjärna hänger inte med. Det hela började med lite ont i ryggen. Andreas fick diagnosen ryggskott och vi besökte massör, naprapat och kiropraktor. Det blev inte bättre och efter ett tag bestämde sig läkarna på vårdcentralen att de skulle ta blodprover.
När detta hände hade Andreas varit hemma från jobber ca 1månad.
På tisdagen förra veckan ringer det en läkare från vårdecentralen som säger att vi istället för att åka till vårdcentralen ska åka direkt till sjukhuset för att en specialist där har kollat på blodproverna.

När vi kommer dit börjar läkaren berätta om hans dåliga blodvärden och nämner olika sjukdomar som detta kan ge dessa värden - han pratade om olika typer av blodsjukdomar och det som jag inte ville (men hade under några dagar fungerat över) cancer. I detta fallet pratade han om akut leukemi.
Ingeting var klart och läkaren ville göra fler prover. Fler blodprover skulle tas och ett benmärgprov skulle göras. Jag fick inte vara kvar i rummet..
Kanske var det bra men det kändes förjävligt.

På onsdagen ringde de från sjukhuset och ville att vi skulle komma upp.. inget sas via telefon utan de ville prata med oss om hur  de tänkte framåt.
På vägen till sjukhuset var allt som en dimma - koncentration fanns inte och köra bil borde jag inte ha gjort. Jag var arg, irriterad och helt förstörd & jag hade då inte fått beskedet som skulle komma att förändra våra liv, från och med nu och många många år framåt.

Väl inne hos läkaren - jag Andreas & hans mamma - berättade han om de blastceller som Andreas hade i blodet och som inte ska vara där. Troligtvis rörde det sig som akut leukemi men vilket typ och grad var oklar.
Min värld rasade, Vi alla tre satt bara och stirrade. Jag tjöt och Andreas såg helt förstörd ut. Jag kommer aldrig glömma hans ansiktuttryck.

Mina föräldrar satt i rummet utanför och mitt i läkarens prat om sjukdomen, vad som skulle hända, att Andreas skulle läggas in i Linköping, gick jag ut.
Jag kände hur mina ben blev svagare och svagare, huvudet snurrade och helt plötsligt vek sig benen under mig. Jag kunde inte stå själv. Tårarna rann okontrollerat. Det går inte att beskriva hur det kändes men hela världen rasade samman, det fanns inget ljus någonstans.

Tiden gick, vad klockan var hade jag ingen aning om. Efter ett tag kom det in en kurrator och pratade med oss. Efter ett tag kom Andreas och hans mamma ut. De berättade var läkaren hade sagt.
Även o mycket var negativt så var en del saker positiva om man nu kan se det så. Det enda av de positiva sakerna som jag kommer ihåg, och det är väl för att det är den viktigaste, chansen att överleva är mycket mycket stor..!

Dagen efter åkte vi på morgonen till Linköping. Fler prover togs!
Andreas låg kvar över natten, det gjorde jag också.. Under torsdags kvällen fick Andreas två påsar med blod. I och med att hans syresättning i blodet var dåligt behövde han få tillskott på röda blodkroppar.
På fredagsmorgonen var det ytterligare prover som skulle göras & han skulle röngas inneán vi fick åka hem över helgen.

Allting och då menar jag verkligen allting, påverkas av detta. Behandlingen kommer att, som det ser ut idag, vara under 2,5år. Vi kommer att lösa detta, det kommer vi. Vägen är lång, vi har precis börjat men vi kommer att klara detta! Vi måste bara kämpa, hålla ihop, stötta och tänka positivt.
Allt har inte sjunkit in ännu - det känns så jävla overkligt! Mängder med gånger under dessa dagar måste jag titta på saker som talar om för mig att detta händer på riktigt. Det är ingen dröm - detta är verklighet!

Den 14:e december från vi nyckeln till nya lägenheten, våra planer som vi hade framåt, allting... inget av det känns viktigt längre. Vi lever i nuet. Vi tar en dag i taget. Att planera går inte.. Ingenting förutom att komma igenom detta känns för tillfället viktigt!! Resten löser sig, flytt och annat i framtiden kommer att lösa sig - på något sätt..

Jag vet att jag måste komma igång och jobba snart igen - även om det nu känns konstigt. Följer med till Linköping på söndag, sover där till måndag. Ska åka hem och försöka jobba på måndagkväll. Jag jobbar ju bara nästa veckan också, sen är jag ledig över jul och nyår.

___________________________________________________________________________

" Det går aldrig att ta någon eller något för givet "

// Lisa

En ny dag... har vaknat massor med gånger i natt och hoppats på att det hela bara är en hemsk mardröm. Men när jag ser de stora plåstren långt ner på hans rygg, efter benmärgsprovet som de tog igår - förstår jag att det är verkligt!
Inga svar än och jag går som på nålar - svårt att visa hur man verkligen känner.
Jag håller tummarna så hårt, och hoppas att det hela ska lösa sig, att det bara behövs några tabletter så är det bra igen.
Just nu äter han antibiotika i fall det hela handlar om någon infektion. Läkaren sa att vi kunde göra en chansning..

"Jag måste berätta hur jag tänker " Det var så läkaren sa när han berättar om de olika allternativen till att Andreas mår dåligt. Jo visst kanske man ska göra det men det startar ju bara en massa tankar, tankar som man inte hade behöft ha om han bara att hållt munnen stängd.

Idag är tanken att jobba igen.. Hoppas att det går!
Innan det ska vi åka till vårdcentralen där vi ska hämta sjukintyg och få en stämpel i hans högkostnadsskyddshäfte (eller vad heter det?) Efter det ska vi åka till Onoff köpa något nytt spel till Wii så Andreas har nått kul att göra när han är hemma så mycket.
Efter Onoff ska vi upp till sjukhuset igen och hämta måltidsersättningsdrycker som han ska dricka tre gånger om dagen tillsammns med att han äter mat som vanligt. Förhoppningsvis kan han gå upp alla de många kilon och gärna några till som han gått ner..
Sen blir det mataffären och handla lite och sen hem.. för att halv tre åka mot jobbet!


Efter att ha skrivit såhär långt ringde Andreas mobil för 3:e gången denna morgon.
Första gången stannade hjärtat.. då var det en av Andreas mammas kompisar som jobbar med mat - hur man ska äta och så.
Sen ringde hans mobil igen.. denna gången var det någon av Andreas mammas kompis jobbarkompisar som ringde.
Tredje gången.. bara för några minuter sen ringde de från sjukhuset och sa att vi han fått en ny tid halv tre idag. Läkaren ska då berätta hur han tänker framåt. Mer sa de inte i telefon. Jag hoppas att de har fått några provsvar och att de besked vi kommer att få är positivt. Om de inte hade fått svar på några prover borde de väl inte ha ringt och sagt att vi ska komma dit??


Så.. inget jobb idag heller..!!
Alla ni där ute... håll tummarna!

_______________________________________________________________________________

" Huvudet sprängs av alla tankar "

// Lisa

Fy fan... Ovisshet är det värsta... Tankarna snurrar och vimsar iväg på vägar som ingen vill gå! Jag vill aldrig mer höra det ordet, ordet på 6 bokstäver som förändrar så många människors liv!
Inte i hela mitt liv trodde jag att vi skulle hamna här...

Skulle åkt till vårdcentralen idag men blir uppringda och skickade direkt till sjukhuset. Svaren på de första proverna fick vi idag men många många fler prover skulle tas..
Några provsvar får vi på imorn eller på torsdag, andra inom en vecka.. Jag håller tummarna att allt kommer att bli bra..
För tillfället känns allt bara snurrigt & tankarna är över allt!
När läkaren sa att det kan vara ****** brast allting. Tårarna har runnit i mängder och jag bara önskar att provsvaren kunde komma idag! Så att vi verkligen får veta vad som är fel.
Det är helt overkligt! Ena sidan av mig säger att det absolut inte kan vara så medan andra sidan vet att risken finns! Det går inte att beskriva hur det känns.. så overkligt, så fruktansvärt!

Det började med diagnosen ryggskott & nu? Har inte en aning - kanske ska man förbereda sig på det värsta.. men det gör så jävla ont! Om man förbereder sig på det värsta blir chocken inte lika stor och om provsvar säger något mer positivt kommer det kännas bättre... men nu.. att gå och oroa sig för att det kanske kan vara det allra värsta är jävligt jobbigt!

Tog ledigt från jobbet idag, kanske var det bra.. hade nog inte kunna koncentrera mig!

_______________________________________________________________________________

" Är det nu man ska blunda för verkligheten och leva i en fantasi? "

// Lisa

Jo men det får väl bli ett inlägg idag då..
Hemma från jobbet. Hon jag brukar jobba med kom inte idag men det fungerade bra iaf. Hon som hoppade in är jätteduktig! =)


Vissa människor välja att blunda, jag är inte en av dem.. på gott och på ont. Varför skulle jag blunda?
Vi klättrar upp för berg efter berg och faller ner men vi klättrar upp igen. Det gör ont när vi faller och det gör ont på vägen upp men vem har sagt att det ska vara lätt?? Det finns för mycket för att inte klättra och riskera att falla igen.

Vi finns kvar, även i den hårdaste storm, för det är något som gör att vi stannar..
Det är svårt att ta sig in, men vem har sagt att det ska vara lätt? Det krävs tid, det vet jag! Vi vill ha något som kanske inte kommer att kunna bli... eller är det bara jag?

Nära vänner - vad innebär detta?
Jag blundar inte - jag ser men är bara rädd för att konfrontera!

_____________________________________________________________________________

" Frågor som kanske måste ställas - men ändå sitter så långt inne "

// Lisa

Va fan... det är ju bara 4 november... det ska väl inte snöa nu heller!!
Som tur är så är det bara små små flingor som kommer ner..men de är många många.. massor =( Hoppas verkligen inte att de bli större.. Än ska vi inte ha någon snö!
Hoppas de smälter bort!

Mot jobbet snart! Möte är det också ikväll!


______________________________________________________________________

" Jag har inte lämnat "

// Lisa

Har kollat på en serie på svt igår. Den går att kolla på, på nätet - klart att rekomendera; KYSST AV SPRITEN
Speciellt del 2 satte djupa spår i mig.. Kolla på det avsnittiet!
Minnen väcks till liv och tankar till vissa människor blir starkare...


I del 3 pratar en professor om vilka som har störst risk att bli alkoholister och varför... Intervjun med honom börjar när tiden står på 8 minuter.

Han säger, han i del 3, att en kvinna sa till honom "Jag tror på dig" Jag undrar om det ska vara en speciell människa dessa ord ska komma ifrån... för.. jag tror på dig!

___________________________________________________________________________________

" Fan vad alkohol kan ställa till det "

" Man gick ifrån att ha allting till att i princip inte ha någonting alls "

// Lisa