.

Är det inte så man brukar tänka... men nu har det hänt...
Andreas ligger och sover, är helt slut efter dagen även om det inte hänt så jätte mycket. Jag antar att det är såhär det kommer att vara när han är hemma. Att han är trött och har ont i kroppen. Förhoppningsvis kommer cellgifterna göra att han snart känner sig bättre!

Själv sitter jag vid datorn, tittar på repriser av tv-program, fixar en fotoböcker till mamma och pappa. När jag sitter och tittar på gamla bilder, blir det som att drömma sig tillbaka, det är nästan som att man är där igen.
När jag stängde ner bilderna och vaknade upp igen undrade jag vad som hänt.

Efter några sekunder var jag tillbaka i verkligheten - jag mindes allt som hänt de senaste dagarna. Det är sant - det är ingen mardröm. Andreas har cancer och det är något vi länge kommer att få leva med..
Det gör ont, så ont. Särskillt när man ser honom såhär - utan kraft.

Jag undrar hur vi hamnade här.. de säger att det inte är ärftligt och att vem som helst kan drabbas av detta.. Läkaren förklarade det hela med att en liten cell blivit knäpp och inte utvecklats helt normalt och sen delar den på sig och de outvecklade cellerna blir fler..

Imorn är det en ny dag och förhoppningsvis har vi nya krafter!

______________________________________________________________________________

" Jag kunde lika väl ha vunnit 10miljoner på triss "

// Lisa