När muren rasar...
Imorn på förmiddagen åker jag till Andreas o hälsar på så hoppas jag att mina krafter är tillbaka till imorn kl 15 när det är dags att börja jobba igen. Slutar 18:40 imorn så det är skönt.
Hon skrev "för stannar de inte länge nog för dig att andas emellanåt så kan de inte vara värda allt för mycket, [...] för bryr man sig så stannar man. Du får inte glömma att ta hand om dig själv. Du behöver egotid som bara tillhör dig och ingen annan."
Jag hoppas bara att jag är värd så mycket för mina vänner att de kommer att stanna..
för det känns som att vissa redan är påväg bort.. Även om jag inte alltid har kraft o ork att ringa, eller göra saker vill jag kunna känna ett stöd från mina vänner. Inte ska jag vara den, speciellt inte nu, som ska hålla en vänskap vid liv. Inte ska jag behöva gå o undra o vara rädd att förlora mina vänner för att jag inte orkar ringa hela tiden eller hitta på något? Det är mycket som det är o att behöva bära på denna oro gör inte saken bättre. Som jag skrivit förut - det krävs inte mycket för att visa att man bryr sig.
Det var så mycket som jag ville säga, för det är någon jag vet att jag kan prata med men när det på andra sidan står någon annan som kan höra allt jag säger så är det så inte lätt.. då vill man inte säga det som jag egentligen hade på hjärtat - då vill man inte bryta ihop, o be om den hjälp man skulle vilja be om. Jag måste väl få prata utan att någon annan måste lyssna o vara delaktig?
Imorn kväll kommer Jenny till mig, vi ska käka lite mat o dricka vin - ser verkligen fram emot det.
Nu hoppas jag på att kunna sova bättre än jag gjorde natten till idag.
________________________________________________________________________________________
" Är det tillbaka där det var förut - där det aldrig skulle hamna igen? "
// Lisa
Klart du inte ska stå för vänskapen nu! Du ska bli omhändertagen av alla omkring dig, även om det är han som är sjuk så skulle det lika gärna kunna varit du, för att det är minst lika jobbigt för dig, de hade säkerligen stannat om det var du som fick diagnosen, men nu när det "bara" är din sambo så hänger ansvaret fortfarande på dig, vilket är helt fel! Vissa personer är allt för egoistiska för att förstå.. Men hur som helst kommer inte jag att försvinna, hur långt det än går innan vi ses, du måste få ork att umgås innan du kan umgås. Glöm inte bort att ta hand om dig! Det är viktigare än något annat just nu..
Härligt att höra att du mådde bättre igår och hoppas att det blir ännu bättre idag. Härligt det måste vara att få hem honom igen. :) Jo jag ska försöka att höra av mig men ibland känns bara helgerna allt för korta och nu är det min första helt lediga helg hemma, utan att packa eller vara tvungen till att fixa tusen olika bestyr. Men vi hörs nog av så småningom när vi båda samlat lite kraft för att orka ta oss någonstans, eller göra något.. :) krams
Tack :) Det var skönt att höra från någon annan än sig själv. Det är mer än man tror, speciellt psysiskt, ibland märker man inte ens hur mycket det är. Nog för att det inte kan mäta sig med annat men de var snällt sagt.
