.

Hemma från läkaren... med ett stort plåster i armväcket.. Känns fortfarande obehagligt men jag överlevde. Men faktiskt hellre över en timme hos tatueraren än 1,5 minuter med en nål i armen.
När jag kom till vårdcentralen fick jag först sitta och vänta och nervositeten blev ju bara värre av det. Sen kom läkaren.. ganska snygg faktiskt.. haha.. Då blev det genast mycket jobbigare.. Hur skulle jag lyckas prata om mina problem med en som såg så bra ut?
Men det gick bra.. han var lätt att prata med. Han ställde tusen frågor och jag svarade så gott jag kunde. Frågor om mat dök självklart upp.. hm.. inte mitt favoritämne att diskutera men visst! Efter ett tag, efter frågor om vikt och matvanor frågade han
"men du bantar väl inte?" Nej, varför skulle jag det?
"För du är absolut inte överviktig, du ligger på gränsen till underviktig" Hmm, enligt vem?
"nej men allvarligt du får inte banta, eller jag förbjuder dig att banta" Jojo.. alltså jag skulle aldrig kunna sluta äta, jag mår för dåligt av det..
Han var lite skeptisk över mina svar och efter en massa andra frågor kom han tillbaka till maten.. "Ska inte tjata mer men frågar en gång till.." Grr...

Läkaren var riktigt charmig.. nästan så det blev jobbigt!

Efter besöket hos läkaren skulle jag ta blodprov, som tur var, var det inte han som skulle ta det..! Fick ännu en gång sitta och vänta.. Blev ännu mer nervös.. Hon som tog blovprovet var jättelugnt och bra men jag var superstressad.. fick ligga ner som tur var!! Men nu är det klart och jag överlevde!!
Svar på proverna väntas inom 4 veckor..




____________________________________________________________________________

" Inga försök till att gå ner i vikt? "  (Men.. ge upp...)

// Lisa