.

Dagens föreläsning var inte mycket att ha.. dels var det samma föreläsning som vi hade i en annan kurs och dels var föreläsaren väldigt tråkig.. pratade med samma tonläge hela tiden. Höll på att somna flera gånger. 
Efter skolan var det dags att ta sista sprutan.. ajaj.. gjorde ont idag men jag funderade på det där och kom och tänka på något som tatueraren sa. Om man inte är nervös så gör det ondare.. ju fler tatueringar man har ju ondare gör det.. Kanske var det just för att jag inte var nervös som det gjorde ont? Tydligen så kan kroppen lättare hantera saker när man när nervös så nästan gång jag ska göra nått ska jag vara nervös.. hihi..

Fick precis ett erbjudande från en lärare på skolan om att hålla ett föredrag på en konferens för Norrköpings kommun. Det ska handla om mina erfarenheter och upplevelser från mina praktiktillfällen. De vill veta vilka frågor jag möter ute på praktiken och vad som händer när man tar med sig teori ut i praktiken.. Hmm.. blev nervös nu med en gång..
Vore en riktig utmaning detta! Tåls verkligen att tänkas på om jag ska ställa upp eller inte. Men jag måste bestämma mig snart. Jag som har svårt att bestämma mig för saker tycker att detta är skitjobbigt.. brukar ta en evighet att ta beslut men nu har jag inte den möjligheten.. kanske är bra att jag får öva på att tag snabba beslut! Trots att det inte alls är kul! 


Började förra veckan fundera över allt som man tror ska finnas för alltid.. och helt plötsligt är det bara borta! Hur ska vi veta? När vissa saker kommer som en chock och vi faller utan att någon tar emot oss. Ska vi gå runt och vara rädda och kanske inte bli lika förvånade när det händer? Eller ska vi leva som vanligt och helt plötsligt falla från kanten? Helt klart är i alla fall att vi ska vara tacksamma för det vi har eftersom vi inte har en aning om hur länge det kommer att finnas där.
Hur ska man kunna behålla något om det bara är en som vill? Det är så lätt att allting bara faller sönder. Kanske finns varningstecken men många gånger tror jag att vi tränger bort dem bara för att vi inte vill se dem.. och helt plötsligt släpps bomben och vi står där och undrar vad som hände. Vi vill så gärna... att vi fortfarande hoppas! Kanske är det så vi människor är uppbygda?! Jag håller tummarna för att du mår bättre och att allt kommer lösa sig. Tänker på dig..!
Vi får inte glömma att ta sista twinrixsprutan.. det är väl inte så lång tid kvar nu? och bestämma datum för middag. Har pratat med Andreas lite men vi kommer liksom inte fram till nått.. hihi!
Många kramar till dig!!



Imorn blir det en dag hemma.. ska plugga och fixa lite. På torsdag blir det lunch med Jenny och efter det plugg och träning och efter det blir det jobbet.. 
På fredag morgon åker jag söder ut.. enda ner till Ystad, ska bo på spahotell och blir borta hela helgen. Pappa fyller 50 och han vill inte vara hemma.. men vänta vänta.. så lätt kommer han inte undan! Planer finns.. när han minst anar det så smäller det!


Nomy - Tell me what you are      http://www.youtube.com/watch?v=poH3TuSkGqU&feature=related


_____________________________________________

" Jag förstå inte.. det står nått om maskar och träd "


// Lisa