.

Igår slog Färjestad Frölunda...  med 3-1. Färjestad är i semifinal..!!!
Förutom denna underbara seger var det EM i simning och vilken skräll! 14 år och europamästare på 100 meter fjäril... loppet var riktigt häftigt att se! Men hm... målgången var ju inte den bästa... det är är första gången någon har blivit europamästare och gått i mål med pannan!! Sarah Sjöström slog Inge Dekker som inte alls såg glad ut på prispallen som nummer 2! 
Hm.. jag saknar simningen...


" Helt crazy... "


__



Det är viktigt att man omger sig med de rätta människorna..
Det var så hon beskrev det. När man har haft en svår barndom med föräldrar som har haft svårt att knyta an till sina barn. (eller behandlat dem fel, eller inte funnits där för dem) Det är ofta man blir arg och riktigt förbannad på de som har svårt med relationer till andra människor. Speciellt när man själv är inblandad. Men kanske är det inte så konstigt och kanske borde man ha lite överseende.. men hur mycket tålamod ska man ha och hur mycket har man rätt att skylla på sin barndom för att förklara sitt sätt att bete sig i relationer som vuxen. Har man inte ett eget ansvar för hur man beter sig? Självklart förstår jag att det är svårt men kanske är det så att man måste jobba lite på saken för att saker och ting ska bli bättre.
Hon sa också att det är svårt att lita på folk..! Klart att det är... när man om och om igen som liten har blivit sviken. Det är svårt att veta vem man ska lita på! Det är också många som är vana att helt klara sig själva.. kanske är det också därför som det är så svårt att komma in i dessa människors liv.
Men vad ska man göra som vän? Hur ska man göra för att komma någon nära och visa att det är okej.. du kan lita på mig!
Och vad händer om någon i efterhand kommer på att kanske var detta någon som jag kunde lita på men att det nu är för sent...!?!
Hon pratade också om att det är svårt att hänge sig åt lyckan..! Personerna är så vana vid att det hela tiden kommer att hända något dåligt att de inte kan acceptera att de är lyckliga! Kanske är det så att de letar upp saker, eller gör saker som bryter lyckan? För att de inte klarar av eller är vana vid att leva i lycka.. Kanske är det också så att de anser att det är bättre om jag förstör, om jag bryter relationen, om jag gör någon besviken, än att jag själv ska bli besviken, sårad och ledsen! Kanske klarar de inte av att bli svikna än gång till!

Det finns mycket frågor men oftast finns det inga svar. Eller så kanske det finns svar men de som har svaren vill inte berätta.. varför är det så? Är de rädda för att skapa ett beroende av någon, rädda för att släppa någon för nära in på sitt liv...?


_______________________________________


" Att förstå är att förlåta "
" Tålamod är konsten att hoppas "
" En verklig vän är den om vet allt om dig och ändå tycker om dig "


// Lisa