.

Varför är jag så bra på att plåga mig själv?? Är det så att jag på något sätt njuter av smärtan?? Den smärta jag känner i hjärtat? Efter att ha lämnat.. är snart tillbaka och jag frågar mig själv många gånger varför? Vad är det som gör att jag dras tillbaka? Är det möjligt att det är smärtan som jag längtar efter? Men väl här.. kanske det inte är så som jag trodde att det skulle vara? Eller finns smärtan var jag än är?
Ibland kanske det är så. men jag har kommit underfund med att så fort jag slutar tänka känns allt mycket bättre.. jag undrar.. varför gör jag det till något det inte är? Varför gör jag det värre än det är? Eller hur är det egentligen? Det är svårt att se klart när man är mitt uppe i allt...! Tänk så bra det vore om man kunde kliva ur sin kropp och titta på sig själv och se saker från ett annat perspektiv.


Imorse spöregnade det.. och regnet slutade inte förrän nån gång vid ett. Uppe vid sjön stod jag och hon jag jobbar med alldeles själva.. Vart var alla barnen? De höll sig hemma och vi fick sitta i bilen och glo.. när klockan var strax efter 10 bestämde vi oss för att skriva en lapp och åka hem. Inte kunde ju sitta och frysa i bilen i över två timmar till.. första dagen på simskolan, inga barn.. det började ju inte bra!

Imorn blir det en sväng till IKEA efter jobbet..


Bridge Over Troubled Water     http://www.youtube.com/watch?v=DXF5lVpN1ys

Fields of Gold  -  Eva Cassidy      http://www.youtube.com/watch?v=iDMqFvh5Lcs


_____________________________________________________

" Jag ska vinna.. så är det bara..! "


// Lisa